Math-hammer vs Stupid-hammer
WAAC är en term som hörs allt oftare på WH-forum. Det betyder Win At All Cost och används om spelare som gör grisiga listor, är extremt tävlingsinriktade vid bordet eller på andra sätt sätter vinnandet först men börjar nu också användas om de som genom att använda matematik försöker eliminera så mycket som möjligt av slumpen ur spelet. Jag förstår inte den attityden.
Jag är en spelare som när jag är osäker försöker räkna ut mina odds inför ett beslut. 10 attacker på 3+ innebär 6.66 hits osv. Detta gör att jag oftast iaf har ett hum om hur saker kommer att sluta. Sen kommer naturligtvis tur att spela in, vi har alla haft tillfällen då tärningarna helt struntat i sannolikhetsläran. Det kommer sig naturligt för mig och jag tror det gör mig till en bättre spelare. Men när jag ifrågasätter folks klagomål över sin otur när de slår snitt och visar dem hur de ska räkna så får jag alltför ofta till svars "Jag spelar för att det är roligt, inte för att maxa".
Detta är en attityd som jag inte kan förstå. Varför vill man inte bli bra på något som man tycker är roligt? Jag känner inget behov att att alltid maxa ut min armé och spela på blodigt allvar. De roligaste matcher jag haft har varit mot vänner där vi varit jämnt matchade och kunnat skratta åt det efteråt. Men det ändrar inte att det är roligare att vinna än att förlora och att i förväg räkna odds kommer definitivt öka dina chanser att vinna.
"Jag spelar casual" är oclså ett argument jag ofta hör när jag undrar över folks strategier. Jag kan respektera att man vill spela med vissa enheter eller arméer för att man gillar designen eller fluffet men är det verkligen att vara en powergamer att i förväg fundera hur saker ska fungera? Att ta en spamlista med 9 Vendettor för en casual match mot en kompis är väl inte så snyggt men att ge alla sina enheter en meltagun för att kunna stoppa fordon borde inte minska glädjen i spelet.
Det för mig dock tillbaka till räknandet. Att tänka efter före borde inte vara ett skäl att kallas en powergamer, snarare borde det anses barnsligt och nästan lite respektlöst att bara chansflytta och hoppas på tärningarna. Jag gör mitt bästa, då vill jag att min motståndare också gör det.
Jag är en spelare som när jag är osäker försöker räkna ut mina odds inför ett beslut. 10 attacker på 3+ innebär 6.66 hits osv. Detta gör att jag oftast iaf har ett hum om hur saker kommer att sluta. Sen kommer naturligtvis tur att spela in, vi har alla haft tillfällen då tärningarna helt struntat i sannolikhetsläran. Det kommer sig naturligt för mig och jag tror det gör mig till en bättre spelare. Men när jag ifrågasätter folks klagomål över sin otur när de slår snitt och visar dem hur de ska räkna så får jag alltför ofta till svars "Jag spelar för att det är roligt, inte för att maxa".
Detta är en attityd som jag inte kan förstå. Varför vill man inte bli bra på något som man tycker är roligt? Jag känner inget behov att att alltid maxa ut min armé och spela på blodigt allvar. De roligaste matcher jag haft har varit mot vänner där vi varit jämnt matchade och kunnat skratta åt det efteråt. Men det ändrar inte att det är roligare att vinna än att förlora och att i förväg räkna odds kommer definitivt öka dina chanser att vinna.
"Jag spelar casual" är oclså ett argument jag ofta hör när jag undrar över folks strategier. Jag kan respektera att man vill spela med vissa enheter eller arméer för att man gillar designen eller fluffet men är det verkligen att vara en powergamer att i förväg fundera hur saker ska fungera? Att ta en spamlista med 9 Vendettor för en casual match mot en kompis är väl inte så snyggt men att ge alla sina enheter en meltagun för att kunna stoppa fordon borde inte minska glädjen i spelet.
Det för mig dock tillbaka till räknandet. Att tänka efter före borde inte vara ett skäl att kallas en powergamer, snarare borde det anses barnsligt och nästan lite respektlöst att bara chansflytta och hoppas på tärningarna. Jag gör mitt bästa, då vill jag att min motståndare också gör det.
Kommentarer
Trackback
